Väldigt intressant projekt men det har sina brister / Proyecto muy interesante pero con sus defectos
Fem papperslösa kvinnors historier / Cinco historias de mujeres indocumentadas är en helt tvåspråkig (och nästan helt trespråkig) seriebok baserad på intervjuer med fem papperslösa kvinnor som bor eller har bott i Sverige. Det är viktigt att berätta sådana historier på ett tillgänglit sätt, och hela projektet Tusen serier verkar vara rätt intressant, men boken i sig har vissa brister. Amalia Alvarez beskriver sig själv som en "arbetare som tecknar" snarare än en kostnär, men illustrationerna funkar ändå bra. Däremot är det en massa stor text och relativt få, relativt små bilder, vilket inte var helt oundvikligt trots att texten är parallelt på tre olika språk (svenska, spanska och engleska). Det största problemet är dock att texterna inte verkar ha korrekturlästs ordentligt. Det tycker jag är förståelig, men ändå lite synd.
Fem papperslösa kvinnors historier / Cinco historias de mujeres indocumentadas es un cómic totalmente bilingüe (y casi trilingüe) …
Fem papperslösa kvinnors historier / Cinco historias de mujeres indocumentadas är en helt tvåspråkig (och nästan helt trespråkig) seriebok baserad på intervjuer med fem papperslösa kvinnor som bor eller har bott i Sverige. Det är viktigt att berätta sådana historier på ett tillgänglit sätt, och hela projektet Tusen serier verkar vara rätt intressant, men boken i sig har vissa brister. Amalia Alvarez beskriver sig själv som en "arbetare som tecknar" snarare än en kostnär, men illustrationerna funkar ändå bra. Däremot är det en massa stor text och relativt få, relativt små bilder, vilket inte var helt oundvikligt trots att texten är parallelt på tre olika språk (svenska, spanska och engleska). Det största problemet är dock att texterna inte verkar ha korrekturlästs ordentligt. Det tycker jag är förståelig, men ändå lite synd.
Fem papperslösa kvinnors historier / Cinco historias de mujeres indocumentadas es un cómic totalmente bilingüe (y casi trilingüe) basado en entrevistas con cinco mujeres indocumentadas que viven o han vivido en Suecia. Contar este tipo de historias de una forma accesible es importante, y todo el proyecto contenedor Tusen serier parece bastante interesante, pero el libro en algunas faltas. Amalia Alvarez se presenta como una "trabajadora que dibuja" y no como una artista, pero las ilustraciones a mí me gustaron bastante. Lo que me gusta menos es que hay muchísimo texto y relativamente pocas imágenes relativamente pequeñas, lo cual no era del todo inevitable a pesar de que el texto aparece en paralelo en tres idiomas diferentes (sueco, español e inglés). El mayor problema, sin embargo, es que los textos no parecen haber sido revisados con cuidado, y eso me parece comprensible, pero aun así es una pena.